BMI och våg = FAIL!

Har en tjejkompis som senaste tiden frågat om jag kan hjälpa henne med träning, kost  och det som hör till. Detta är ett framsteg vad gäller henne då hon är en person som följer siffrorna på vågen slaviskt! Om jag minns rätt är hon 171cm och väger 55kg, vilket om man ska tro BMI-skalan är normalt för en tjej. Saken är den att hon vill ner till 52kg istället och då snackar vi underviktig.

Flertalet ggr har jag sagt åt henne att sluta kolla på vågen och hennes jojobantningar. Bantningar där man knappt äter någonting på  några dagar för att gå ner de där 2-3kg för att klänningen ska sitta perfekt till den stora festen. Visst, det kanske kan funka en gång men vad blir resultatet?
En människa bör äta något var tredje timme för att hålla kroppen glad. Går man längre går kroppen in i ett så kallat "survival mode" och börjar bli lite smått desperat. Vad betyder då detta? Det mesta du tar och stoppar i dig när kroppen är i detta stadie lagrar den i fettdepåerna för där klarar det sig längst.
Samtidigt som du gör en sån här bantning så går du självklart ner i vikt, men vad är det som ryker först? Inte är det fettet iaf utan det är det du egentligen vill ha kvar, musklerna! Så med andra ord är resultatet av bantningen att du går ner, säg 2kg, för att sen lägga på dig 3kg. Du har mindre muskler än innan och mer fett. Visst är det kul att banta när du hör detta? ;)

Istället för att köra dessa bantningar hela tiden börja träna! Träningen gör att du får mer muskler, vilket gör att du ökar kroppens metabolik (du förbränner mer). Istället för att kroppen är plufsig så stramar du åt den då du får muskler istället, vilket ger dig bättre hållning och en snyggare kropp.

Som en desperat lösning vinner kanske tvådagarsbantningen men i långa loppet vinner du alltid på att träna.

Snodde en bild som visar att BMI är ett helt galet sätt att jämföra sin kropp med andras på. MAgnus Samuelsson fet? Skulle inte tro det. Det är ett muskelpaket utan dess like.

Bild från Aftonbladet.